Grattis läsare, vi lever!

Ännu en dag, ännu ett land. Bara en fråga som kvarstår; vilket land?

Morgonen efter vår nudelmiddag begav vi oss ut på vift med ryggsäckarna till Rodeo Drive i Los Angeles. När vi väntade på bussen kom en skatare och ställde sig bredvid oss, jag tänkte då socialisera mig lite eftersom jag kände en viss gemenskap.


-Where are you heading?
-Beverly mall
-Any good spots there?
-Yeah plenty. What's the bags for?
-Our lifes, clothes etc. We're travelling around the globe.
-Ah, are you guys CANADIAN or something?
-Umm, no, SWEDISH...
-Ok...do you get paid doing this or what?
-No...we're doing it for the sheer fun.
-Yeah right, I see...


För att göra en favorit i repris hoppade vi av bussen ca 2 km för tidigt och fick gå till fots sista biten. När vi väl kom fram såg vi massa dyra affärer och turister samtidigt som turisterna och affärerna i sin tur såg oss och uppståndelsen var därmed ett faktum. Efter att en turistbuss stannat mitt på Rodeo Drive, föraren utropat oss som en sevärdhet och blivit förevigad i femtiotalet fotoalbum vet man att man är redo att lämna landet.

Vidare gick färden mot LAX via tunnelbanan, där vi fick se undercoverpoliser och gangstrar. Tåget stannade ovanför ena parkeringen där en buss sedan förde oss till rätt terminal.

22:45 lämnade vi Los Angeles och arton timmar senare landade vi i Auckland, Nya Zeeland. Eftersom vi var försenade missade vi flyget och fick ta ett som gick senare.

När vi väl kommit på flyget mot Queenstown fick vi uppleva en riktigt häftig flygresa. Genom djupa dalar, över höga berg, kraftiga luftgropar och en precisionslandning på ett litet flygfält.

Eftersom vi inte hade bokat boende i förväg gav vi oss ut på shelterhunt. Det gick snabbt att hitta till alla boenden i staden tack vare lite litterär förberedelse (tack pappa J-O!), dock var alla boenden fullbokade och för att göra en lång histora kort slutade det hela med en egen tvåa i Queenstowns lyxigaste område. Belägen en minut från stranden med utsikt över Remarkables hade vi en ganska trivsam vistelse. Boendet var relativt billigt men dyrare än vi tänkt så det hamnade en bit över budget men samtidigt lagade vi all mat själv så det löste sig förvånansvärt bra.

Det blir för mycket att skriva om man ska gå in på detaljer så det får vi ta muntligt när vi kommer hem, men för att sammanfatta det hela ganska kort så gjorde vi milslånga dagsturer till kringliggande toppar, badade i 17 grader varmt vatten, solade, socialiserade oss med människor och levde livet helt enkelt.

Efter två veckor som hämtade ur ”The making of The Lord of the Rings” flög vi västerut till Sydney. Eftersom Gunnel bokat boende åt oss flöt det hela på perfekt på när som att bussresan från flygplatsen till staden blev lite trögare än vi trott, tack vare en dålig chaufför, men inget vi skadades av.

Sydney är en otroligt liten storstad, på en dag och en kväll lyckades vi hinna med alla turistattraktioner staden hade att erbjuda samt ett besök på världens största biograf.

När vi sovit två nätter i Sydney kände vi oss nöjda och spontanhoppade på en buss till Canberra. Vi tog in på ett vandrarhem och gjorde staden, eller ja ”staden”. Hela staden känns på låtsas, alla människor ser likadana ut (slips, kostym, portfölj) och alla arbetar på kontor. Vi såg inga bostadshus förutom lägenhetshus och allting kändes dött på något sätt, även sjön var stendöd och översvämmad av alger (kanske beror detta på att Australiens parlament ligger mitt i sjön?!).

Även vår jakt på Evald kändes död, i sista mailet vi fick från honom skrev han att han skulle till Canberra, och när vi pratade med Christina sa hon att han var i Kingsto(w)n. Efter några sinnessjuka sammanträffanden märkte vi att Kingstown ligger i Tasmanien, och inte alls är det Kingston som ligger i Canberra. Helt sjukt. Vi kunde helt enkelt inte stanna.

Vi hade tre val; Wollongong, Melbourne eller Batemans Bay. Vi valde Wollongong.

Wollongong är en ganska lagomstor stad med väldigt fina stränder och södra halvklotets största buddhisttempel. Det enda vi egentligen fördrivit tiden med här är badande och ett besök till templet.

Vi tog 34:ans buss mot Berkeley och klev av utanför templets portar. Det första vi möttes av var blickarna från flertalet små stenfigurer föreställandes gubbar som utförde alla möjliga roliga aktiviteter, till exempel elefantridande.

Våra fötter förde oss närmare templets mittpunkt via lummiga stigar vid små dammar. När vi väl kommit fram till mitten fick vi bestiga en ganska stor trappa (bildbevis nedan) som sedan ledde oss in till tempelgården. Där fanns diverse bönerum samt ett museum med tillhörande souvenirshop.

En sak buddhismen förespråkar ganska starkt är att slå sig fri från materialismen, men när det står ”Donations please” på allting och souvenirshopen säljer allt möjligt krimskrams känns det inte lika genuint längre.

Tyvärr får ni inte se några bilder från insidan av templet då det rådde totalförbud på till exempel kepsar, shorts, kameror och fisk/kött.

Nu ligger vi på vårt rum på ett vandrarhem och imorgon bär det av med tåg mot Blue Mountains, efter detta får vi dock se vad som händer, Mardi Gras i Sydney på lördag eller stanna i Blue Mountains tills flyget går.

En sak vi märkt under vår resa är att Internet verkligen är en bristvara utanför Sverige. Alla internetcaféer tar överpris, ca 1 kr minuten och står det ”Incl. Internet” på hotell är det mot en smärre kostnad. En sådan liten sak man tar helt för givet i Sverige är inte så jävla självklar på andra sidan jorden.

Wassup I-landsproblem?!

Eventuella grammatiska fel såsom syftningsfel bjuder jag på.