Amerikaner, tyskar, belgare och blå berg

Lugn föräldrar, Blue Mountains vann över Mardi Gras.
Efter vårt sista inlägg gav vi oss av västerut, bort från stränderna. Vi tog tåget mot centralstation i Sydney och därefter vidare mot Katoomba i Blue Mountains. Vi visste inte så mycket om staden mer än att det fanns utsikter och regnskog och när vi väl kom fram märkte vi just det, det fanns inte så mycket mer än utsikter och regnskog.

Direkt när vi anlände satte vi oss på en bänk för att rensa tankarna lite, när vi suttit stilla ett tag kommer en man med medicinväska runt magen och ett stort kors runt halsen. Tydligen är det en kristen fanatiker.

-What's your name son?
-Erik. Jonas.
-Nice to meet you. Do you believe in the Lord?
-Don't know, depends on who he is.
-Where are you going?
-To town, got to find a hostel.
-Go to Megalong Valley instead, this is too commercial.
-Okay.
-Can I say a prayer for you?
-Sure thing.
-Bla bla bla.

Aja, bilderna får tala för sig själva. Hur som helst blev han rädd när vi sa Mardi Gras för han trodde att vi var homosexuella och han sa att det var ondskan själv och att alla fick HIV och knarkade.




Efter detta möte fortsatte vi på hostel hunt. Vi hittade ett YHA som vi tog in på och blev placerade i ett familjerum som var omgjort till dorm för natten. När vi kom in i rummet var det bara vi där men efter några timmar checkade även en amerikan och en belgare in. Det visade sig att belgaren hade bott i Sydney i två månader som utbytesstudent och amerikanen arbetade på Google. Amerikanen var väldigt berest och ca 35 år gammal. Han arbetade som nätverksingenjör och för att citera honom ”I'm the guy who makes the Internet work”. En gång om året blev han ivägskickad av Google till Dublin och Sydney för att arbeta och på helgerna gjorde han små dagsturer till kringliggande orter och på hemresan brukade han stanna i Nya Zeeland. Det var en väldigt inspirerande människa och han var väldigt pratglad. Vi pratade om allt mellan hur stater fungerar till Irakkrig och oljeskatter.

Under första dagen gjorde vi en dagstur till Katoomba falls och gick sedan ned i regnskogen via en stig. Det är häftigt att gå ned i en regnskog så där, först står man ovanför alla träd och vips är man under allting och blickar upp på både träd och vattenfall. Vi hör väldigt många fåglar men ser inga, inte än i alla fall.

När vi gått ett tag börjar det stiga uppåt igen och så är vi ute ur regnskogen. Vi hör en fågel till vänster om oss så vi kollar dit. Helt sjukt, det sitter ett par papegojor där som sneglar på oss. Fåfänga som de är får vi fotografera dem utan problem.

På vägen hem ser vi även undulater (osäker då våra zoologiska kunskaper inte är de bästa). Även dessa fåglar är lättfotograferade.

Vi fortsätter längs vägen tillbaka till vandrarhemmet, vilar lite och går sedan ut en sväng på matjakt. God jaktlycka resulterar i maten bra, allting bra.

Dagen efter (8:e mars) ger vi oss av på en tur mot Echo Point och Three Sisters. Jag vet inte hur man ska förklara allting men en bild säger mer än tusen ord, så vad säger då inte flera bilder.

När vi kommer tillbaka till vandrarhemmet hittar vi två tyskar i vårt rum så vi börjar prata. De båda är 87:or och planerar att arbeta i Australien under nio månader. Vi bestämmer att vi ska gå nedför en trapp på 900 trappsteg enkel väg, i väldigt brant lutning.




Då vi väl vaknar dagen efter märker vi att vädret har blivit grått och regnigt. Vi ligger inne och läser böcker nästan hela dagen och klockan hinner bli strax efter tre innan vi och tyskarna ger oss av.

Bilderna får tala sitt egna språk men trappen var ganska jobbig att gå uppför.


Ett antal tusen fotsteg senare är vi tillbaka på vandrarhemmet, vi lägger oss och vilar och läser någon timme innan vi drar iväg för att handla mat. Spaghetti och köttfärssås smakar gott även i Kotoomba, speciellt när man lagat maten själv.

Mätta och belåtna återvänder vi än en gång till vårt rum där vi konverserar med tyskar, amerikaner och britter och läser böcker.

Inlägget börjar bli lite rörigt men idag (9:e mars) vaknade vi ganska tidigt, duschade, packade och checkade ut. Vi tog sedan tåget till Sydney Central, ca två timmars färd, och låste in väskorna.

Vidare bar färden mot Sydney Aquarium och Sydney Zoo, äntligen skulle vi få se en känguru.

Bilderna får tala för sig själva ännu en gång, det är för mycket småsaker att förklara.


Efter zoobesöket hämtade vi våra väskor, vi trodde att flygplatsen var öppen dygnet runt men tydligen inte, vilket leder till sömnlös i Sydney.

Hittills har vi kollat på Watchmen på IMAX (världens största bio), vandrat runt i stan och för tillfället sitter vi inne på ett McDonalds och njuter av lite kaffe och Internet.

Lev väl!

(UTSIKTSBILDER KOMMER INOM KORT, BATTERIET ÄR SNART SLUT OCH INTERNET DÅLIGT)