Genom avenyer och boulevarder

Imorse när vi vaknade var jag ganska jetlaggad (Jonas påpekar starkt att han INTE var det och att han INTE kan bli det), och frusna. Vi vaknade runt kl 6, det var då ca 10 grader i rummet, elementet hade stått avslaget tydligen. Efter lite vilande och TV-tittande gick vi ned för att äta frukost, vi möttes av en ganska märklig syn. I frukostrummet fanns en kartong med glaserade munkar i alla möjliga smaker, bredvid munkarna stod ett våffeljärn, bredvid våffeljärnet stod våffelsmet uppdelad portionsvis i plastmuggar. Det fanns även vitt rostbröd, Ron Weasley är mörkhyad i jämförelse med brödet, och till brödet fanns självklart den obligatoriska sylten.

Fyra mackor och en munk senare begav vi oss ut mot tunnelbanan, vi köpte dagspass för $5 som man kan åka hur mycket man vill på under hela dagen. Väl nere i tunnelbanan blev vi ganska förvånade, det måste vara den renaste tunnelbanan vi sett. Det satt övervakningskameror uppsatte lite överallt och nedskräpning, skrikande, klotter, åkande med motordrivna fordon och spelande av musik via stereo var strängt förbjudet och resulterade i böter på $250 samt 48 timmar samhällstjänst.
Los Angeles tunnelbanesystem verkar inte vara så värst utbrett, ca fem linjer som sträckte sig långt ifrån utkanterna av staden.


Vi tog den röda linjen mot North Hollywood och klev av vid Universal City. Vi gick vidare mot Universal Studios som var stängt för enskilda besökare så vi fortsatte uppför berget mot Universal City. Efter att vi gått uppför en av de brantaste vägbelagda backarna vi sett kom vi fram och möttes av den välkända fontänen som föreställer en jord.

Färden fortsatte vidare förbi fontänen och in på Universal City Walk som är en gågata med affärer och restauranger på sidorna. Bland annat har King Kong spelats in där. Det finns inte så mycket att nämna så bilderna får tala för sig själva.


Efter detta tog vi tunnelbanan norrut för att leta efter Hollywoodskylten, när vi klivit av kollade vi febrilt runt oss men fann inte skylten, så vi försökte fråga oss fram.



- Hello, where's the Hollywood sign?
- In Hollywood of course haha!
- Could you point it out for us?
- It's over there, on the other side of the mountain, you're on the wrong side.
- Okay, how do we get there then?
- Take the metro and get off at Hollywood/Vine, get to the ground level and walk towards Gower street.
- Okay, thanks!
- Where are you guys from by the way?
- Sweden.
- Ah! How's King Carl Gustaf? And how's Sylvia?!
- Fine I guess...
- Haha, tell them I said hi, take care!
- C ya!



Efter detta möte med vår vän som vann 1:a pris i svenskkunskap fortsatte vi ned i tunnelbanan. När vi kommit fram gick vi upp och fann massa stjärnor på marken, vi var så långt ut dock så det var mest B-kändisar. När vi kommit fram till Gower såg vi skylten, den var dock ganska liten på det avståndet så vi började gå uppför backen och mot den.


När vi vandrat i ca 20 minuter i uppförsbacke nöjde vi oss och tog lite kort, vände om och gick till tunnelbanan igen. Vi åkte tillbaka till hotellet för att vila fötterna samt byta byxor, det var väldigt varmt idag.

Utvilade och nybyxade tog vi tunnelbanan igen, den här gången västerut för att hitta Beverly Hills. Vi stannade vid Wilshire/West och började leta skyltar. Efter lite kartläsande märkte vi att Wilshire gick jämsides med Beverly boulevard, dock var det ca 1km mellan dem. När vi gått ett tag kom vi fram till Beverly blv. och bestämde oss för att äta, det fick bli pure American igen då vi stannade på Kentycky Fried Chicken. Maten smakade som vanligt inte så mycket men fyllde sitt syfte.

Efter någon kilometers vandrande stannade vi och hoppade på bussen, den tog oss hela vägen bort till Beverly, dock inte riktigt Hills. Vi fick gå uppför ganska länge tills vi började märka skillnad på både hudfärg och märke på mineralvattnet. Solbränd övergick mot vit och Poland Spring mot Evian. Vi ville såklart ta lite bilder på lyxvillorna så vi knatade på i riktigt brant uppförsbacke tills vi kände att vi betraktades som outsiders av ägarna. Vi fotade och vände på klacken igen.


När vi kommit ned på platt mark igen fortsatte vi längs Sunset boulevard tills benen var för trötta för att gå. Vi satte oss på en bänk vid en busshållplats och väntade. Vi hoppade på bussen och åkte, det gick riktigt sakta för det var mitt i rusningstrafiken. Eftersom hjärnorna var småslöa av allt vandrande missade vi vår hållplats och fick kliva av ca 1km för långt bort. Återigen frågade vi om vägbeskrivning.


- Excuse me, do you know how far it is to Vermont?
- Yeah, approx. 1 mile, maybe less. Are you walking?
- Yes.
- Okay, well, there's been a couple of stickups recently so you should take Sunset prior to Santa Monica since it's better lit during this time of the day. They say they caught the bad guys but I don't know...
- Umm, okay, thanks for the info.


Chockade av informationen småsprang vi hela vägen fram till Vermont, tog tunnelbanan till Vermont/Beverly, sprang upp till hotellrummet och kokade kaffe.


Nu är det dags för middag, jag tror inte att det blir så informationsrikt så vi call it a day nu.


God natt.